Andra och jag!!
Satt och läste genom Jackie Ferms blogg.
http://www.nattstad.se/JackieFerm
Sen genom hennes blogg så fick jag adressen till en annans tjejs blogg som fick mig att tänka lite.
Tänka och känna efter hur jag mår.
http://runthistown.devote.se/
Jag försöker varje dag trycka undan hur jag mår men på kvällarna, just vid den här tiden så kommer tankarna tillbaka.
Det går inte att hålla tillbaka.
Jag vet att det är fel att trycka undan dom jobbiga känslorna men det är så jag är, har alltid varit.
Hatar att visa att jag mår dåligt.
Fortsätter le och skratta.
Men känslorna finns där och dom börjar ta över allt mer och mer.
Jag håller mig undan från folk.
Har till och med börjat få fobi för att vara utan bland folk.
Jag tror att dom hela tiden tittar på mig, att dom kan se genom mig och se det onda som finns där.
Dumt jag vet, för hur ska dom kunna veta?
Har hört från folk att jag är allt för duktig på att manipulera, allt för duktig för att stänga dom ute.
Mina vänner säger att jag borde låta dom få hjälpa men jag kan inte.
Dom kommer alltid till mig med sina problem, dom öppnar sig för mig men själv ger jag ingenting tillbaka.
Det är som hon tjejen som skriver i runthistown bloggen.
Jag har ingen tillit till människor, jag litar inte på någon för jag har blivit sviken av mina vänner allt för många gånger förut, utav min mamma och min pappa.
Det är bättre att hålla dom långt borta, lättare att låta dom tro att dom känner mig när dom egentligen inte gör det.
Det är som om att jag simmar i vattnet och att jag har huvudet precis ovanför vattenytan.
Men att jag snart kommer dras ner, känner att det inte är så långt kvar tills jag sjunker ner ordentligt.
Vikten, min son som bor hos min mamma med tanke på de problem jag har.
Jag har inte kraft nog att ta hand om honom och det gör så ont i mig.
Att höra min son kalla min mamma för mamma.
Att grannarna och mammas vänner säger gå och fråga din mamma åt min mamma.
Att mina bonussystrar kallar honom för lillebror.
Han är inte deras lillebror, han är min son, det är jag som har fött honom.
Kommer ihåg under julen, när vi var och firade uppe i Sälen.
Jag och min syster står ute och röker och hon säger att hon är svartsjuk på själva situationen.
Att hon tycker min son får mer uppmärksamhet än hennes son.
Ja klart han får, han bor med mamma och hennes man.
Jag vart så ledsen att hon känner så, det är inte så att jag har velat att det ska vara som det har blivit.
Hade jag kunnat, hade jag haft min son hemma hos mig.
Men jag har problem, jag mår för dåligt så det här var den bästa lösningen.
Eller ja bästa och bästa, den får mig att må dåligt men tyvärr kan inte min mamma ta till sig det.
Visst fine om han kallar henne mamma, han vet att jag är hans riktiga mamma.
Men måste verkligen alla grannar, alla mammas vänner och hennes mans vänner kalla mamma för min sons mamma.
Dom gör inte saken så mycket bättre.
Nej när jag försöker säga hur jag mår dåligt över den saken till mamma så slår hon dövörat till.
Hon vill inte riktigt lyssna.
Hon förstår inte hur hon sårar mig.
Känns som om hon hämnas på mig för allt jag har gjort mot henne i tonåren.
Hennes sätt att ha kontroll över mig.
Ja hon lyckas iaf.
Min älskade son, som jag älskar över allt annat.
<3
Nej dags för mig att sova om det nu kommer gå.
För mycket tankar som far omkring i mitt huvud.
Natti natt till er.
Kram
http://www.nattstad.se/JackieFerm
Sen genom hennes blogg så fick jag adressen till en annans tjejs blogg som fick mig att tänka lite.
Tänka och känna efter hur jag mår.
http://runthistown.devote.se/
Jag försöker varje dag trycka undan hur jag mår men på kvällarna, just vid den här tiden så kommer tankarna tillbaka.
Det går inte att hålla tillbaka.
Jag vet att det är fel att trycka undan dom jobbiga känslorna men det är så jag är, har alltid varit.
Hatar att visa att jag mår dåligt.
Fortsätter le och skratta.
Men känslorna finns där och dom börjar ta över allt mer och mer.
Jag håller mig undan från folk.
Har till och med börjat få fobi för att vara utan bland folk.
Jag tror att dom hela tiden tittar på mig, att dom kan se genom mig och se det onda som finns där.
Dumt jag vet, för hur ska dom kunna veta?
Har hört från folk att jag är allt för duktig på att manipulera, allt för duktig för att stänga dom ute.
Mina vänner säger att jag borde låta dom få hjälpa men jag kan inte.
Dom kommer alltid till mig med sina problem, dom öppnar sig för mig men själv ger jag ingenting tillbaka.
Det är som hon tjejen som skriver i runthistown bloggen.
Jag har ingen tillit till människor, jag litar inte på någon för jag har blivit sviken av mina vänner allt för många gånger förut, utav min mamma och min pappa.
Det är bättre att hålla dom långt borta, lättare att låta dom tro att dom känner mig när dom egentligen inte gör det.
Det är som om att jag simmar i vattnet och att jag har huvudet precis ovanför vattenytan.
Men att jag snart kommer dras ner, känner att det inte är så långt kvar tills jag sjunker ner ordentligt.
Vikten, min son som bor hos min mamma med tanke på de problem jag har.
Jag har inte kraft nog att ta hand om honom och det gör så ont i mig.
Att höra min son kalla min mamma för mamma.
Att grannarna och mammas vänner säger gå och fråga din mamma åt min mamma.
Att mina bonussystrar kallar honom för lillebror.
Han är inte deras lillebror, han är min son, det är jag som har fött honom.
Kommer ihåg under julen, när vi var och firade uppe i Sälen.
Jag och min syster står ute och röker och hon säger att hon är svartsjuk på själva situationen.
Att hon tycker min son får mer uppmärksamhet än hennes son.
Ja klart han får, han bor med mamma och hennes man.
Jag vart så ledsen att hon känner så, det är inte så att jag har velat att det ska vara som det har blivit.
Hade jag kunnat, hade jag haft min son hemma hos mig.
Men jag har problem, jag mår för dåligt så det här var den bästa lösningen.
Eller ja bästa och bästa, den får mig att må dåligt men tyvärr kan inte min mamma ta till sig det.
Visst fine om han kallar henne mamma, han vet att jag är hans riktiga mamma.
Men måste verkligen alla grannar, alla mammas vänner och hennes mans vänner kalla mamma för min sons mamma.
Dom gör inte saken så mycket bättre.
Nej när jag försöker säga hur jag mår dåligt över den saken till mamma så slår hon dövörat till.
Hon vill inte riktigt lyssna.
Hon förstår inte hur hon sårar mig.
Känns som om hon hämnas på mig för allt jag har gjort mot henne i tonåren.
Hennes sätt att ha kontroll över mig.
Ja hon lyckas iaf.
Min älskade son, som jag älskar över allt annat.
<3
Nej dags för mig att sova om det nu kommer gå.
För mycket tankar som far omkring i mitt huvud.
Natti natt till er.
Kram
Kommentarer
Postat av: Leia ♥
Tack vad snäll du är :)
Allt bra med dig då??
Postat av: Michaela
Hejsan, kikade in på din blogg efter att du hade kommenterat min blogg. Låter tråkigt att ditt liv verkar vara så neråt just nu, och jag vet inte vad som hänt dig eller vad det är som har gjort så att du mår så här dåligt. Men jag hoppas att du fixar det, att du inte ger upp på mållinjen utan kämpar dig upp hela vägen upp till toppen! För du verkar verkligen förtjäna det! Kram M.
Trackback
