Du vet att jag älskar dig!!

Du vet om det va?
Du vet också om att du kan prata med mig när du vill, på vilken tid på dygnet.
Vill inte att du ska må dåligt och blir orolig när du mår som du gör.

Så älskade vän låt mig få stötta och hjälpa dig.

Kram.

If you love something, set it free. If it comes back, it’s yours. If it doesn’t it never was…

Det stämmer in så himla mycket.

Men ändå så gör man totalt tvärtom.
Man kämpar och man slåss för det man älskar.
Man kväver ibland och man blir sårad.
När man egentligen borde bara låta personen få känna sin frihet och när den är mogen så kommer den tillbaka.

Vet ju själv hur jag fungerar när det gäller att vara älskad av någon.
Jag vill ju ha min frihet, jag vill själv visa hur mycket personen betyder för mig.
Att känna mig kvävd skrämmer oftast bort mig.

Så varför kan man bara inte leva som man lär.
Det är ju det jag alltid säger till andra som säger en sak men gör en annan.
Men klart det är lättare att hjälpa andra än sig själv.


Du kom och du fick mig le.
Du såg mig och du gjorde mig hel.
Jag gav och du vart rädd.
Jag kvävde dig och du försvann.
Nu står jag kvar och undrar vad jag hade kunnat göra annorlunda.

Kram.

Det är så jävla svårt.

Jag försöker verkligen men det är så svårt att hålla huvudet över vattenytan.
Flera gånger dras jag under men på något sätt klarar jag mig alltid och kan ta mig upp igen.
Men just nu känns det som om jag bara vill sjunka.

Sjunka riktigt jävla djupt och aldrig komma upp igen.
För jag orkar inte längre.
Allt är så jäkla hopplöst och det finns absolut ingenting som gör mig glad.

Jag skjuter undan människor jag behöver i mitt liv.
Människor jag verkligen tycker om.
Har säkert förlorat en av de finaste idag också.
Han visade otroligt mycket att han inte vill ha mig i sitt liv längre.

Men har mig själv att skylla.

Ringde Madicken för att jag verkligen behöver prata men hon hade inte tid.
Hon hade säkert lyssnat om jag hade bett henne om det men jag vill inte störa.
Även när jag mår som sämst så sätter jag alla andra före.

Detta beteende kommer leda till en långsam död det känner jag på mig.

Har fan suttit och gråtit hela jävla dagen, tårarna tar aldrig slut och det här är inte likt mig.
Jag som aldrig brukar gråta och nu kommer tårarna hela tiden.
Finns inget stopp.

Nej vet inte vad jag ska skriva.


RSS 2.0