Det är så jävla svårt.

Jag försöker verkligen men det är så svårt att hålla huvudet över vattenytan.
Flera gånger dras jag under men på något sätt klarar jag mig alltid och kan ta mig upp igen.
Men just nu känns det som om jag bara vill sjunka.

Sjunka riktigt jävla djupt och aldrig komma upp igen.
För jag orkar inte längre.
Allt är så jäkla hopplöst och det finns absolut ingenting som gör mig glad.

Jag skjuter undan människor jag behöver i mitt liv.
Människor jag verkligen tycker om.
Har säkert förlorat en av de finaste idag också.
Han visade otroligt mycket att han inte vill ha mig i sitt liv längre.

Men har mig själv att skylla.

Ringde Madicken för att jag verkligen behöver prata men hon hade inte tid.
Hon hade säkert lyssnat om jag hade bett henne om det men jag vill inte störa.
Även när jag mår som sämst så sätter jag alla andra före.

Detta beteende kommer leda till en långsam död det känner jag på mig.

Har fan suttit och gråtit hela jävla dagen, tårarna tar aldrig slut och det här är inte likt mig.
Jag som aldrig brukar gråta och nu kommer tårarna hela tiden.
Finns inget stopp.

Nej vet inte vad jag ska skriva.


Kommentarer
Postat av: MIchaela

Vet precis hur det känns, har själv varit där. ingen kul känsla alls, men försök att tänka positivt, det brukar hjälpa mig, det kommer att bi bra igen tro mig!



Mickiz.

2010-10-23 @ 11:36:18
URL: http://ensamochtom.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0