Det där med känslor!!
Dels har jag varit för trött och dels för att jag har inte haft något att skriva om.
Har jag inte nu heller egentligen men får väl hitta på något.
Det gick inte så bra mellan mig och H förresten...märkte att han är alldeles för stressad över sin skilsmässa med sin föredetta plus att hans jobb tar mycket av hans energi och tid.
Så hade vi alldeles för olika syn på det där med att vara vänner.
Han sa att om vi inte skulle ha vårat speciella förhållande, ja du vet kompisar med förmåner så kunde han inte tänka sig att vi var vänner för att han tycker att vänner är för djupt ord.
För honom är vänner någon man kan ringa till mitt i natten och dom släpper allt för att komma dit och stötta dom, för mig är det bästa vänner.
Så han såg oss bara som bekanta och då känner jag att då är det ingen ide att fortsätta.
Det han sa gjorde mig väldigt ledsen.
Ja ja jag är van varför ska jag ens orka bry mig för längre.
Vet att mycket ligger hos mig att killar aldrig fastnar mer än kk eller kompis, det är min attityd mot dom.
Jag säger hit men inte längre, jag släpper aldrig in dom tillräkligt nära.
Men det kan ha med min diagnos att göra.
Jag har något som kallas Autismliknande Syndrom.
Det gör att jag har svårt att känna djupare känslor för någon.
Gör så att jag lätt kan borsta av mig jobbiga saker som har hänt.
Jag hatar att be om hjälp och när något jobbigt händer så håller jag det inom mig och låter en liten sak bli större och större och sen exploderar det och så går det knappt att reparera.
Gör så att när någon skriker på mig, eller gjorde så förut iaf så gick jag in i mig själv, stirrade rakt ut utan att svara.
Nej det där med känslor för mig det kommer inte lätt...har varit kär en gång i mitt liv och dom andra jag har varit tillsammans med har jag tyckt väldigt mycket om men det blir inte mer än så.
Ibland har jag suttit och tänkt på hur jag skulle ha varit som flickvän om jag inte hade haft min diagnos, ganska skön tror jag.
Är inte svartsjuk, är väldigt avslappnad och litar gärna på den jag är tillsammans med.
Nä men jag får väl fortsätta undra.
Så det är nu kommer jag nog aldrig hitta någon som kan få mig riktigt kär igen.
Vet inte riktigt!!
Han har så otroligt mycket att göra hela den här månaden med jobb och kickof med jobbet osv.
Sen har han sitt ex som snart kommer flytta där ifrån.
Inget problem där men jag känner så här, att om han och jag ska fortsätta våran relation så vill jag att han ska ha tid med att träffas...vill inte ha en till som bara har tid för jobbet, jag har redan varit där.
Orkar inte riktigt med det, jag vill att man ska träffas och ha det trevligt med varandra.
Jag sa att ja jag kan ha tålamod med att jag inte kan komma hem till honom just nu med tanke på hur situationen ser ut där.
Men sen då, efter det...för det verkar som om att jobbet tar otroligt mycket tid för honom och har man inte tid att träffas så vad är då meningen.
Nej måste tänka genom allt för jag orkar inte med att ha någon som man gillar och sen inte få träffa honom.
En tripp till skåne!!
Närmre bestämt till Helsingborg och ska hälsa på min kära vän Samantha.
Jag ska dit med Hass...den speciella mannen jag har berättat om som får mig att må bra.
Det var hans förslag faktiskt...och gissa hur glad jag blev när han gav det som ett förslag.
Jag får vara med två underbara människor.
Fast det blir ju en snabb runda ner dit för vi åker hem redan på måndag men det är roligt att göra såna spontana grejer.
Så jag kommer få en trevlig helg det känner jag på mig.
Förresten gick in på lunarstorm av någon anledning...hittade gamla kort på min son Samuel och gamla kort på mig, det var otroligt för dom var från 2003 :).
Sen letade jag vidare och såg en massa saker jag har skrivit sen 2002 fram till 2006.
Roligt att se vilken person jag var då.
En kaxig liten tjej med ett grovt och ovårdat språk.
Mycket har ändrats på dom här sju åren.
Hittade en jätte fin dikt som jag skrev år 2002 och tänkte lägga upp den här.
Jag skrev mycket under den perioden av mitt liv då jag var tonåring.
Sen har jag tappat det tyvärr och jag märker att jag var så mycket duktigare på att skriva då.
Så jag antar att det är dags att börja skriva igen och få tillbaka skrivar förmågan.
Här kommer dikten iaf.
Glöm aldrig vem du är!!
Gråt inte, gå iväg.
Låt dom inte få tag i dig, låt dom inte få sig ett skratt.
Visa dom inte hur svag du egentligen är.
Gå bara där ifrån.
Se dig inte om.
Gå med huvud högt.
Se rakt fram, visa dig stark.
Tänk på att dom är svagare än du.
Låt dom inte spotta dig i ansiktet.
Intala dig själv att du har rätt att vara den du är…för ingen har rätten att ta den tron ifrån dig…
Visa dom vem du är utan att låta dom att få dig att må dåligt utav det.
För du har folk som alltid älskar dig för den du är.
Glöm aldrig vem du är
Nej ska packa nu och så syns vi åter på söndag
Kram
Hemma och är sjuk och tittar på idol!!
Känner mig ensam och vill ha den speicella killen som jag tycker om här så att jag kan kramas.
Finns inget bättre att få ligga och kramas när man är sjuk och när man känner febern hetta i hela kroppen.
Men det är lite svårt...jag tar inte hem honom till mig och jag kan inte komma hem till honom just nu eftersom han precis har skilt sig och hans föredetta fortfarande bor hemma.
Så jag får ligga här helt ensam iaf och slötitta på kändisdjungeln.
Det verkar som om han är rädd för att jag ska tröttna på att vänta men han kan vara lugn är det något jag har när det gäller sånt så är det tålamod.
Han är en sådan bra människa, snäll och omtänksam och mogen precis sånt jag tycker om och sen har han humor också...vilket är också något som jag gillar :).
Gud låter som om jag är kär, det är jag inte, jag har hittat en perfekt man att bara umgås med och må bra med och jag gör nog samma sak för honom.
Inga krav och inga förpliktelser så som jag precis vill ha det.
Nej dags att fortsätta titta på tv.
Ha en bra kväll
Blir så trött!!
Fattar inte riktigt vad hon blir besviken av.
Förklarade för henne hur det låg till men ändå ska hon fortsätta att säga att hon är besviken hit och dit.
Hon blev ledsen för att jag ville ha uppmärksamhet utav folket på k6 när vi satt på klottret.
Är som att bara för att hon nu har sin pojkvän och inte behöver den uppmärksamheten av killar som hon ville ha förut så ska jag vara så också.
Men jag lever inte i ett förhållande och jag har inte mått så bra på länge och jag mår lite bättre när jag får uppmärksamheten utav killarna på k6.
Hon säger att jag kräver uppmärksamhet utav alla andra än henne.
Men som jag sa till henne, våran vänskap är väl värd så mycket mer, vi ska veta var vi har varndra och vara trygga i våran vänskap utan att kräva uppmärksamhet utav varandra.
Det är så skumt för förut var det jag som var den som hela tiden var tvungen att kolla att allt var bra mellan mig och mina vänner och hon den som sa att jag inte skulle vara för på.
Nu känns det som om rollerna är ombytta.
Nu när jag äntligen har fattat att hon finns där, vi behöver inte allitd uppmärksamma att vi finns där och vi behöver inte alltid prata med varandra på klottret på en ytlig sida som k6.
Våran vänskap är djupare än så, vi ska inte behöva säga det rakt ut till varandra, det är som en tyst övernenskommelse.
Hm nej, vill hon inte prata med mig på ett tag så vill hon inte det.
Jag jagar inte efter folk, har aldrig gjort kommer aldrig göra, jag ger folk den tid dom behöver.
Godnatt/Angelica
Sömnlös i Stockholm
Sitter och kan inte sova och klockan är tre på natten, lyssnar på Spotify och hörde helt plötsligt en låt med Mariah Carey och kände att den stämmer in otroligt mycket på mig så jag tänkte dela med mig av den låten.
Så här har ni den:
You look at me and see the girl
Who lives inside the golden world
But don't believe
That's all there is to see
You'll never know the real me
She smiles through a thousand tears
And harbours adolescent fears
She dreams of all
That she can never be
She wades in insecurity
And hides herself inside of me
Don't say she takes it all for granted
I'm well aware of all I have
Don't think that I am disenchanted
Please understand
It seems as though I've always been
Somebody outside looking in
Well, here I am for all of them to bleed
But they can't take my heart from me
And they can't bring me to my knees
They'll never know the real me
Sömnlös i Stockholm
Sitter här och kan inte sova, lyssnar på musik på spotify och hörde helt plötsligt en låt av Mariah Carey som stämmer in otroligt mycket på mig så jag tänkte dela med mig av den här.
Så här kommer den till er.
Pappa på besök!
Jag skulle ha träffat upp en kompis till mig men jag känner att jag vill inte bjuda hem honom till mig och han vill inte att jag ska komma hem till honom.
Ingen av oss hade pengar nog för att hitta på något roligt och det är alldeles för kallt att sitta ute och snacka.
Det är ju inte direkt sommar på kvällarna.
Pappa var över en stund och lämnade en skrivare, men tyvärr så hade han glömt skivan med drivrutinerna så han får komma tillbaka en gång till.
Inte för att det gör mig något alltid trevligt att träffa honom.
Fast det räcker den korta tiden man träffar honom iof, han är väldigt speciell min kära far man klarar bara av en liten stund med honom och sen kan han bli för krävande.
Sen är det så att under den tiden han bodde kvar hemma när jag växte upp (mamma och pappa skilde sig när jag var 15) så fanns han inte där mentalt för mig och min syster.
Så jag känner inte att jag har så stark relation till honom iaf.
Han är väldigt speciell som sagt var, en ensamvarg och gillar inte att umgås med för mycket folk en längre tid, han trivs med att vara för sig själv.
När jag väntade min son så sa han att han aldrig skulle kunna le åt barnet bara för att han var så besviken på att jag var gravid.
Men nu så gillar han min son men mest på sina egna villkor, man kan aldrig fråga pappa att kan du ta hand om Samuel en dag för han måste få bestämma vilken dag han ska göra det eller inte.
Ja du, hela den sidan av släkten är lite skumma och annorlunda...kan det vara den finska sidan av dom som gör att dom är lite speciella...jag har fått höra att hela in finska släkt som jag aldrig har träffat har sina egenskaper.
Haha kommer jag aldrig få reda på vilket fall som helst...har aldrig varit över och hälsat på den sidan av släkten på andra sidan östersjön.
Bättre att leva sitt liv på den här sidan känns det som och stå ut med min far (god bless him)
Känsliga människor.
Förtår inte hur folk kan vara så lätt provocerade, hur dom kan ta åt sig så lätt utav mina texter som absolut inte handlar om dom och som jag med glimten i ögat säger att det handlar om vissa i detta avlånga land.
Men helt ärligt hur ska jag kunna peka ut någon speciell i en stad som ligger 80 mil ifrån mig eller någon speciell som bor här i stockholm.
Som om jag känner alla i stockholm eller alla i sverige.
Nej skärpning på er alla där ute.
Är så trött på denna jante lag som vi har i sverige.
Kom igen den måste bort...det är nya tider och folk måste få höras och synas och få säga det dom tror på.
Blir så trött att man ska alltid ta hänsyn och aldrig få speak out.
Nej sverige är alldeles för mesigt tycker att vi 80-talister ska ut och visa dom älde generationerna att det är dags att tänka nytt och tänka om.
Nej äsch dags för mig att sova ska upp imorgon och jobba.
Kram på er
Hemma igen.
Han är trevlig och go på alla sätt och han får mig att känna mig glad och tillfredställd med mig själv...vilket jag inte har gjort på länge.
Filmen var jätte bra, effekterna otroligt bra gjorda så den är värd att se.
Så gå till och titta på district 9.
Bra om man gillar speciella filmer.
Imorgon börjar jag mitt nya jobb, ska jobba på ett hunddagis.
Älskar hundar och jag får den motion som jag så väl behöver.
Sen är det bara att äta rätt och mindre portioner så går jag ner dom många överflödiga kilon jag har fått efter en lång period av depp.
Men nu kanske allting vänder...känns lite så och det är ju bara jag som kan ändra mitt liv.
Nej dags för mig att sova så att jag är pigg imorgon.
Godnatt/Angelica
Bio ikväll !!
Snart så ska jag in till stan, träffa Hass och titta på District 9.
Vet inte ens om det stavas så men vilket fall som helst.
Ska bli trevligt, var länge sen jag var på bio.
Vilket fall som helst.
Fyller i mer när jag kommer hem.
Klart slut för en stund
Kram/Angelica
Mina första steg i blogg världen!!
Jag som aldrig hade tänkt att starta en men jag gillar ju att skriva, att uttrycka mig.
Så finns det ett bättre sätt att göra det än genom en blogg.
Här kommer tankar och åsikter få se sitt ljus och här kommer ni få veta vad som är på gång i mitt liv, både roliga och tråkiga saker.
Här kommer jag vara glad och låg fågel eller fisk :)
Men allt har sin tid och med tiden kommer ni få veta vem jag är, både det positiva hos mig och det negativa.
Klockan är nu 03:02 och jag orkar inte skriva mer nu för tankarna snurrar iväg och jag är för trött i kroppen.
Så hoppas att vi syns här på bloggen
Kram/Angelica
