Sorg!!

Sitter här med tårarna som faller ner från mina kinder.
Fick en dålig nyhet bara för en liten stund sen och det gör så ont så ont för det får mig
att tänka på min situation med min son.

Vilket fall som helst, en föredetta arbetskamrat på min förra praktik skulle ha barn nu i Januari men hennes dotter dog två dagar innan hon skulle komma.
Det är det värsta som kan hända en människa.
Att förlora sitt eget barn.
Att något som man själv har skapat som man tror att man ska få se växa upp, få se när hon tar sina första steg, säger sitt första ord.
Någon som man älskar över allt annat på denna jord, som man vill se lycklig, skaffa sin första pojkvän, trösta när hennes hjärta briser för första gången.
Få lära henne allt som hon behöver veta om livet.
Ta emot henne när hon är ledsen, få henne att må bra igen.

Det är så hemskt.

Tänker på min egen situation när det gäller min son.
Jag har berättat tidigare att jag inte mår tillräckligt bra för att ta hand om min son så han bor hemma hos min mamma.
Varje dag tänker jag på min älskade pojke och blir ledsen av att veta att jag inte kan finnas där för honom som en riktig mamma är.
Jag träffar honom väldigt sällan och mår dåligt över att jag måste säga nej varje gång han frågar om jag ska komma över idag.
Vill inte gå in helt när det gäller den histiorien men finns anledningar till att jag inte träffar honom så ofta.
Men förstå vilken ångest jag skulle få om jag fick reda på att han hade dött och jag inte har träffat honom på länge.
Finns nog ingenting som någonsin skulle få mig att må bra igen.
Speciellt inte nu när jag redan har nått botten och mår så dåligt som jag redan gör.
Så nu måste jag verkligen kämpa för att må bättre, komma på fötter igen så att jag kan få ta hem honom till mig.
För en dag kan det vara försent.

Nej måste få tag på Samantha eller Madicken och få prata ut för nu mår jag skit.

Innan jag jag slutar skriva så måste jag säga att.

Mitt hjärta går ut till dig T och hoppas att du någon dag kan le igen och känna att du kan börja leva.
Jag tänker på dig och din fästman.

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0