loveimpaired

För första gången har jag hittat en text som verkligen förklarar för mig hur jag fungerar när det gäller förhållande och känslor.

Den otrygga-undvikande relationsmodellen

Du som har en otrygg-undvikande relationsmodell känner dig inte riktigt tillfreds med att komma känslomässigt nära andra människor. Därför tenderar du att hålla en viss distans i dina relationer. I inledningsskedet kan du vara mån om din integritet och tycker inte om när saker och ting utvecklas för fort.

När du träffar en potentiell partner och försöker bedöma om en relation är värd att satsa på försöker du ofta tänka dig fram till svaret snarare än att under­söka vad du känner. Du styrs alltså mer av tankar än av känslor i dina relationer. Du upplever det som mycket viktigt att tillfredsställa andras önskemål. Du är socialt skicklig och skapar lätt stora kontaktnät.

När det gäller respekten för de egna behoven är det sämre ställt. Du har en tendens att avfärda dina egna känslor som oviktiga, vilket gör att du kan uppfattas som ytlig. Du tenderar också ofta att minimera dina problem och bortse från negativa känslor som sorg och vrede. Detta gör att du snabbt och osentimentalt kan lämna besvärliga upplevelser bakom sig. Men den dåliga kontakten med känslorna gör också att du kan ha svårt att överhuvud taget avgöra vilka känslor som finns inombords, vilket gör att du riskerar att utsätta dig för större påfrestningar på jobbet och i andra sammanhang än du egentligen klarar av. Du kan också ha svårt att komma verkligt nära andra människor känslomässigt, vilket i längden kan leda till ensamhet och isolering.

Den som har en otrygg-undvikande relationsmodell svarar ofta ja på frågor som dessa i psykologiska tester:

Jag litar hellre på mig själv än på andra människor.

Jag tycker att det är jobbigt att vara beroende av andra.

Jag oroar mig för att människor ska komma mig för nära.

Människors värde bör bedömas utifrån vad de åstadkommer.