Kroppen går i bitar.

Det värsta med ätstörningen är inte egentligen att jag har gått upp så mycket i vikt.
Det är tankarna som jag har.
Tankarna som vägrar släppa taget.

Destruktiva tankar som far fram och tillbaka.
På kvällen så tar tankarna över helt och hållet.
Samtidigt som mörkret lägger sig så kommer dem.

Hata, hata, hata.
Äta, äta äta.
försvinna försvinna försvinna.

Välmående för en liten stund.
Sen så kommer tankarna tillbaka igen.
Med dem kommer tårarna.

Ni får ursäkta att allt är så nattsvart i min blogg just nu.
Men med tiden kommer ljuset tillbaka.
Eller det är det jag ska kämpa för.

Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0